Terrakottaarmén

Terrakottaarmén är ett monument som byggts upp på order av en väldigt framgångsrik kinesisk kejsare, Qin Shi Huangdis. Han är även känd som den kejsare som byggde första delen av den berömda kinesiska muren. Qin Shi Huangdis var Qindynastins första kejsare och han var även en framgångsrik sådan. Qin var från början härskare över ett av vasallrikena, kallat Qin. Han styrde vasallriket från det att han var 13 år gammal. På grund av hans militära skicklighet fick han snabbt makt och kunde snart utnämna sig själv till den första kinesiska kejsaren i Qindynastin.

Qin Shi Huangdis beordrade konstruktionen av Terrakottaarmén för att bevisa sin egen makt, i form av över 8 000 soldater i terrakotta som skulle vakta hans framtida gravplats. 210 f.Kr. dog kejsare Qin och begravdes i mausoleet som vaktades av hans armé av terrakotta. Arkeologer som grävt ut området har hittat en tom grop bredvid de tre som redan är fyllda av terrakottasoldater, vilket pekar på att armén egentligen skulle varit större men att den aldrig hann färdigställas innan kejsarens död.

                                                                                                 Bild hämtad från Smithsonianmag.com

Terrakottaarmén föll i glömska kort efter att Qindynastin upphörde 206 f.Kr. och upptäcktes av en slump när några bönder skulle gräva en brunn på platsen där Terrakottaarmén låg. Det här hände år 1974, vilket innebär att under 2 000 år visste ingen om att Terrakottaarmén eller mausoleet existerade. Det fanns inte heller någon skriftlig dokumentation gällande varken Terrakottaarmén eller mausoleet, vilket gjorde att det blev en stor överraskning för både arkeologer och historiker.

Idag kan man som privatperson besöka det museum som byggdes upp runt mausoleet. Museet ligger utanför staden Xi’an i Kina och har efter upptäckten lagts till på Unescos världsarvslista. Några intressanta fakta om terrakottasoldaterna är bland annat att de alla har unika ansiktsdrag, inte en enda soldat ser ut som en annan. Dessutom skiljer sig soldaterna i höjd och storlek. De soldater av högre ställning är högre och större än vad soldaterna av lägre ställning är. Det finns dessutom hästar av terrakotta för de soldater av högre ställning, vilket det inte finns för soldaterna av lägre ställning.

Vad som fascinerar mig när det gäller Terrakottaarmén är dels det faktum att den glömdes bort i över 2 000 år och sedan hittades av en slump. Men jag tycker även att det är fascinerande att en kejsare kunnat beordra undersåtar att göra ett sådant stort arbete och att det faktiskt tillverkades tusentals unika soldater och hästar i terrakotta.

Hatshepsut – den kvinnliga egyptiska faraon som aldrig glömdes bort

Hatshepsut var det enda barnet mellan farao Thutmosis I och dennes förste gemål drottning Ahmose, vilket egentligen borde gett henne rätten till tronen från födseln. Men eftersom en farao traditionellt var en man blev det Thutmosis I andra hustru, drottning Munofret som gav honom fyra söner. Den äldsta ifråga, Thutmosis II, kunde inte bestiga tronen innan han hade ingått ett giftermål med sin halvsyster Hatshepsut.

Farao Thutmosis II och hans drottning Hatshepsut fick tillsammans dottern Neferure, men här hindrades även hon att ta tronen på grund av sitt kön. När Thutmosis II dog, av vad som tros vara en pest som bildade cystor, fanns det bara en manlig kronarvinge. Sonen han fått med sin andre fru Isis, Thutmosis III. Eftersom Thutmosis III bara var ett barn då hans far gick bort blev lösningen att drottning Hatshepsut skulle regera i hans ställe, till dess att han var gammal nog att överta tronen.

Dock så använde drottning Hatshepsut tillfället till sin fördel och utnämnde sig själv till farao. Eftersom hon hade större kunglig rätt till tronen än Thutmosis III tros det inte ha varit särskilt mycket protester. Farao Hatshepsut tros ha regerat från ca: 1473/1479-1458 f. Kr, vilket traditionellt var en väldigt lång tid för manliga faraoner, än mindre en kvinnlig farao.

                                                                       Bild från bbc.co.uk

Även om farao Hatshepsut var en kvinna klädde hon sig som en farao traditionellt hade gjort, med ett höftskynke, farao kronan och ett halssmycke. Hon valde helt bort de traditionella färgrika klänningarna drottningar och prinsessor brukade bära. De skulpturer och ikoner som föreställde henne visade henne som en man, det enda som skiljde henne från männen var det faktum att hon helt uppenbart hade kvinnliga bröst.

Kort efter att Hatshepsut blev avsatt avled hon. Forskare har hittat en avbruten tand som visar att Hatshepsut hade fått en tandinfektion som sedan ledde till blodförgiftning, vilket gjorde att hon dog. Efter hennes död såg hennes efterträdare Thutmosis III till att radera majoriteten av alla spår hon lämnat i historien. Hon flyttades till och med från sin grav, som för att dölja att det en gång funnits en kvinnlig farao. Vad det berodde på kan man bara spekulera i, men troligtvis var det för att inte framtida drottningar skulle tro att de kunde få samma sorts makt, även om de föddes som en kunglighet.

Hatshepsut identifierades tack vare att hennes avbrutna tand hittades i ett skrin märkt med hennes namn. Tanden i fråga passade perfekt in i munnen på en okänd kvinnlig mumie, begravd i samma krypta som sin tjänarinna. Faktum är att tjänarinnan avlägsnades från begravningskryptan innan Hatshepsut togs därifrån. Här nedan kan ni se bilden på Hatshepsuts mumifierade kropp.

Bild från dailymail.co.uk

Anledningen till att jag valde att skriva ett blogginlägg om faraon Hatshepsut är för att jag som tonåring läste den skönlitterära boken Solens Dotter av Pauline Gedge. I boken får vi följa ett möjligt händelseförlopp av Hatshepsuts liv, om än fiktivt. Helt ärligt tror jag att den här boken väckte både mitt intresse för historia och mitt nuvarande feministiska tankesätt.

Det faktum att Hatshepsut fortfarande är välkänd visar att hon gjorde såna stora avtryck i historien att det var omöjligt att helt radera hennes framsteg, de levde vidare långt efter hennes död. Att till och med hennes mumie återfunnits, trots de ansträngningar som gjorts för att gömma den, är helt otroligt. Det här är en kvinna som vägrar att glömmas bort.