Hatshepsut – den kvinnliga egyptiska faraon som aldrig glömdes bort

Hatshepsut var det enda barnet mellan farao Thutmosis I och dennes förste gemål drottning Ahmose, vilket egentligen borde gett henne rätten till tronen från födseln. Men eftersom en farao traditionellt var en man blev det Thutmosis I andra hustru, drottning Munofret som gav honom fyra söner. Den äldsta ifråga, Thutmosis II, kunde inte bestiga tronen innan han hade ingått ett giftermål med sin halvsyster Hatshepsut.

Farao Thutmosis II och hans drottning Hatshepsut fick tillsammans dottern Neferure, men här hindrades även hon att ta tronen på grund av sitt kön. När Thutmosis II dog, av vad som tros vara en pest som bildade cystor, fanns det bara en manlig kronarvinge. Sonen han fått med sin andre fru Isis, Thutmosis III. Eftersom Thutmosis III bara var ett barn då hans far gick bort blev lösningen att drottning Hatshepsut skulle regera i hans ställe, till dess att han var gammal nog att överta tronen.

Dock så använde drottning Hatshepsut tillfället till sin fördel och utnämnde sig själv till farao. Eftersom hon hade större kunglig rätt till tronen än Thutmosis III tros det inte ha varit särskilt mycket protester. Farao Hatshepsut tros ha regerat från ca: 1473/1479-1458 f. Kr, vilket traditionellt var en väldigt lång tid för manliga faraoner, än mindre en kvinnlig farao.

                                                                       Bild från bbc.co.uk

Även om farao Hatshepsut var en kvinna klädde hon sig som en farao traditionellt hade gjort, med ett höftskynke, farao kronan och ett halssmycke. Hon valde helt bort de traditionella färgrika klänningarna drottningar och prinsessor brukade bära. De skulpturer och ikoner som föreställde henne visade henne som en man, det enda som skiljde henne från männen var det faktum att hon helt uppenbart hade kvinnliga bröst.

Kort efter att Hatshepsut blev avsatt avled hon. Forskare har hittat en avbruten tand som visar att Hatshepsut hade fått en tandinfektion som sedan ledde till blodförgiftning, vilket gjorde att hon dog. Efter hennes död såg hennes efterträdare Thutmosis III till att radera majoriteten av alla spår hon lämnat i historien. Hon flyttades till och med från sin grav, som för att dölja att det en gång funnits en kvinnlig farao. Vad det berodde på kan man bara spekulera i, men troligtvis var det för att inte framtida drottningar skulle tro att de kunde få samma sorts makt, även om de föddes som en kunglighet.

Hatshepsut identifierades tack vare att hennes avbrutna tand hittades i ett skrin märkt med hennes namn. Tanden i fråga passade perfekt in i munnen på en okänd kvinnlig mumie, begravd i samma krypta som sin tjänarinna. Faktum är att tjänarinnan avlägsnades från begravningskryptan innan Hatshepsut togs därifrån. Här nedan kan ni se bilden på Hatshepsuts mumifierade kropp.

Bild från dailymail.co.uk

Anledningen till att jag valde att skriva ett blogginlägg om faraon Hatshepsut är för att jag som tonåring läste den skönlitterära boken Solens Dotter av Pauline Gedge. I boken får vi följa ett möjligt händelseförlopp av Hatshepsuts liv, om än fiktivt. Helt ärligt tror jag att den här boken väckte både mitt intresse för historia och mitt nuvarande feministiska tankesätt.

Det faktum att Hatshepsut fortfarande är välkänd visar att hon gjorde såna stora avtryck i historien att det var omöjligt att helt radera hennes framsteg, de levde vidare långt efter hennes död. Att till och med hennes mumie återfunnits, trots de ansträngningar som gjorts för att gömma den, är helt otroligt. Det här är en kvinna som vägrar att glömmas bort.