Garnets resa från spinning till färdig produkt

Eftersom jag gillar att sticka, virka, brodera och sy så känns det perfekt att skriva om något som rör det. I princip varje dag sitter jag och arbetar med ett stickningsprojekt och vad jag då har valt att skriva om är ett garnnystan.

Just det här nystanet har tillverkats i Uruguay, i ett kvinnokooperativ utspritt över landets bergområden. Det här kvinnokooperativet startades för att kvinnorna skulle ha en möjlighet till en försörjning, utöver den djurhållning och det odlande kvinnorna sedan tidigare försörjde sig på.

Ullen och bomullen i fråga spinns till garn, som sedan färgas av samma kvinnor som spunnit garnet. Kvinnorna som tillverkar garnet blandar själva alla färger, vilket gör varenda härva i varje färgning unik. Kvinnorna skriver sedan på etiketten var färgningen skett och av vem. Kvinnorna som tillverkar och färgar garnet kallas för artisaner, vilket kanske är passande med tanke på vilket konstverk de faktiskt skapar.

Det faktum att Manos del Uruguay bara har omkring 400 artisaner, vilka som har en begränsad möjlighet att tillverka och färga garner, har gett garnet en exklusivitet och ökat efterfrågan. Det har i sin tur lett till ökade priser, dock inte hos det tillverkande företaget men hos återförsäljarna i i-länder världen över. Återförsäljarna köper in garnet direkt ifrån det tillverkande företaget, garnet skickas till återförsäljaren som säljer det vidare till garnbutiker i min närhet. Och voilà, så har jag en möjlighet att antingen köpa garnet lokalt eller så kan jag beställa det från valfri nätbutik.

Självklart höjs nog priset mycket från priset hos tillverkaren till priset för mig som konsument. Men i i-länderna finns det en stabil ekonomi, var invånarna har möjlighet att spendera ungefär 150 kr nystanet, även om det behövs tio nystan till det tilltänkta projektet.

Nej, jag tror det var allt jag hade att skriva om det här nystanet för nu tänker jag sätta mig med min stickning framför en bra film. Sticka lugnt nu alla stickare där ute!